Publicerad 2019-05-21
Professor Jim Squires från universitetet i Guelph, Kanada, berättar om sin forskning kring galtlukt. Jim Squires och artikelörfattaren, Galia Zamaratskaia, SLU, har en lång historia av samarbete kring metabolism och genetikfaktorer i relation till skatol och androstenon.Foto: SLU


Samarbetet med Kanada kan stärka EU:s djurvälfärds- och köttforskning

I mars 2019 bjöds professor Jim Squires från universitetet i Guelph, Kanada in som gästföreläsare på ett möte inom samverkansprojektet COST ACTION CA15215 IPEMA i Belgrad, Serbien. Jim Squires och hans team står bakom flera forskningsprojekt som är av betydelse för att lösa galtluktsproblematiken på annat sätt än via kirurgisk kastrering.

Projektet IPEMA har i uppgift att skapa nätverk för sina samarbetspartners inom forskning och industri för att tillsammans hitta alternativ till kirurgisk griskastrering.

– Att bjuda in experter från andra världsdelar än Europa är ett smart sätt att stärka EU:s djurvälfärds- och köttforskning, samt öka internationella samarbeten, säger IPEMA:s koordinator professor Ulrike Weiler från universitetet i Hohenheim, Tyskland.
 

IPEMA-mötet i Belgrad var välbesökt, här syns alla som var där.

Framgångsrik forskare

Den inbjudne experten, professor Jim Squires, är prefekt vid institution för djurbiovetenskaper vid universitetet i Guelph och han ägnar huvudsakligen sin forskning åt metabolism och genetikfaktorer vid husdjursproduktion.

Han har nästan fått en legendarisk status inom sitt forskningsområde, eftersom han var den förste att karaktärisera enzymer som behövs för nedbrytningen av skatol och androstenon. Dessutom har han hittat flera gener med stor betydelse för galtlukt på kanadensiska grisar.

Tack vare ett långt samarbete mellan Squires och Sveriges lantbruksuniversitet (Kerstin Lundström och Galia Zamaratskaia) hade vi möjlighet att studera dessa gener även på svenska djur. Upptäckten av en mutation i CYB5-genen var särskilt intressant, eftersom CYB5-enzymet katalyserar produktionen av androstenon och kan användas som biomarkör för låg androstenonhalt.

– En molekylärgenetisk studie i större skala behövs dock innan ett nytt avelsprogram kan utvecklas, säger Jim Squires.

I ytterligare en studie tillverkades bindemedel som absorberar androstenon i tarmen och drar det ut ur kroppen. Idén var att androstenon cirkulerar i det så kallat enterohepatiska kretsloppet, det vill säga mellan lever och tarm. Jim Squires forskargrupp visade att aktivt kol som ett komplement till foder minskar androstenonhalten i fett kraftigt, genom att hämma upptaget av androstenon från tarmen. Resultaten från hans arbete öppnar helt nya möjligheter för att eliminera galtlukt med ett mer djurvänligt alternativ än kastrering.

Mäta galtlukt

En annan spännande studie som pågår just nu i Guelph är utvecklingen av en snabb och enkel biosensor för att mäta galtlukt. Detta görs med hjälp av en kort enkelsträngad DNA-molekyl som heter aptamer. DNA-aptamerer kan specifikt binda till ett molekylärt mål i kroppen. Detta gör DNA-aptamerer till en lovande teknik för att mäta androstenon- och skatolnivåer.

– Aptamerer är mycket effektivare och aptamertillverkning kostar mindre jämfört med konventionella metoder. Dessutom har artificiellt genererade aptamerer inga variationer och därför har metoden en hög reproducerbarhet, säger Jim Squires.

Mötet avslutades i total enighet om att mer kunskap behövs för att djuren inte ska utsättas för större lidande än vad som är absolut nödvändigt och att djurvälfärds- och köttforskning inte kan vänta.

Vad betyder orden?

En mutation är en förändring i arvsmassan.

Skatol och androstenon är de substanser som anses ha störst betydelse för uppkomst av galtlukt.
Aptamer är en sekvens av DNA eller RNA som endast binder till ett specifikt molekylärt mål.

Galia Zamaratskaia
SLU