Publicerad 2019-05-15
Veterinärerna Inger Olsson, Erik Cederlund, Jörgen Lindahl, Sara Bergström och Josefine Påhlstorp obducerar en tillväxtgris. Foto: Anna Carlertz


Fortbildning höjer kvaliteten på rådgivningen

Distriktsveterinärernas gristeam utbildas kontinuerligt, inte bara inom rent veterinärliga ämnen, utan kring grisuppfödning som helhet. På senaste utbildningen stod obduktion, smittskydd och ventilation på agendan.

Distriktsveterinärernas gristeam består av överveterinär Jörgen Lindahl och åtta andra veterinärer från Tomelilla i söder till Piteå i norr. Teamet träffas för utbildning sex gånger per år, två dagar i stöten. Ibland agerar Jörgen föreläsare, ibland anlitas andra experter. Varje träff har ett visst huvudtema, exempelvis reproduktion, luftvägsproblem eller mag-och tarmsjukdomar.

– Många inom Distrikts-veterinärerna arbetar med mer än gris. På utbildningarna samlar vi den grupp som är special­intresserade av gris. Gris är inte så stor del av veterinärutbildningen, varken i Sverige eller i Danmark faktiskt, så för att öka nivån är fortbildning nödvändigt, säger Jörgen.
 

Genom att ta en bit av lungan från grisen och lägga i en hink med vatten får man reda på om grisen varit död eller levande vid födseln. Flyter lungan har grisen andats och alltså varit levande född.
Foto: Anna Carlertz

Varför dör smågrisarna?

Den senaste utbildningen var delvis förlagd på en gård i västra Sverige. Utbildningen började med obduktion av 137 stycken döda smågrisar, som besättnings­ägaren hade sparat från den senaste grisningsomgången. Dessutom obducerades en tillväxtgris och en sugga.

36 av grisarna var dödfödda. Några av dessa var registrerade som klämd eller svält, men där var också grisar som var registrerade som dödfödda som i själ­­va verket hade varit levande men aldrig kom till en spene eller dog av kyla innan. För de övriga 101 grisarna fastställdes dödsorsak och efter analys av siffrorna sattes ett antal råd samman till gården.

– Vi har under fler år kört Säker start, ett rådgivningsprogram där minskad smågrisdödlighet är i fokus. En del i Säker start är att ta reda på varför grisarna dör, för att kunna sätta in rätt åtgärder, berättar Jörgen.

 

80 procent av grisarna hade dött under de fyra första dygnen efter födseln. Endast tolv procent av grisarna dog av annat än svält och/eller klämning. Bara sju procent av svältgrisarna hade sår på frambenen, som är tecken på att de försökt dia.

Biosäkerhet i fokus

Nästa ämne var Smittsäkrad Besättning Gris.

– Vi gick igenom hela besättningen rent fysiskt från person­sluss till utlastning och diskuterade smittskyddsmässiga styrkor och svagheter.

Jörgens erfarenhet är att just utlastning och personsluss ofta är smittskyddets svagaste länkar.

– När det gäller smittskydd är det egentligen bara en sak man behöver kunna; att skilja på ren respektive oren zon. Ofta ser man stallskor och uteskor på samma golvyta. Eller att man passerar över områden där det går fordon som varit på offentlig väg, när man går mellan olika byggnader på gården.

Paraveterinärt

Dag två ägnades åt teori kring ventilation och luftkvalitet; varför behöver stallar ventileras, på vilka sätt kan det göras och vilka brister är vanliga inom ventilation.

– Som veterinär är det självklart att man ska kunna det rent veterinära - är grisen sjuk och vad bör vi göra åt saken i så fall. Men sedan finns det andra ämnen, som jag brukar kalla för paraveterinära, som har stor betydelse för djurens hälsa. Det kan exempelvis vara ventilation, foder, management. Allt hänger samman!

Målet är att veterinären ska ha kompetens nog att kunna identifiera felkällor, för att kunna råda grisföretagaren att ta kontakt med experter som kan hjälpa till att åtgärda felen, exempelvis servicetekniker eller fodersäljare.

– Jag tycker själv att om man bara kan de rent veterinära ämnena, då kommer man inte särskilt långt med sin rådgivning, säger Jörgen.

Skapa nätverk

Ett annat syfte med kontinuerliga utbildningar är att det svetsar samman gristeamet.

– Ju mer vi träffas, desto mer samarbete uppnår vi. Målet är att varje besättning ska ha två veterinärer, dels för att undvika att man blir hemmablind, dels för att underlätta vid semester och dylikt, berättar Jörgen.

Vid nästa utbildningstillfälle kommer hela Gristeamet att åka till den internationella grisveterinärkongressen ESPHM i Utrecht.

Några av de råd som besättningsägaren fick utifrån obduktionen

  • Var mer optimistisk när det gäller hur många smågrisar de yngre suggorna klarar av att ta hand om, och var mer aktsam med att lägga många smågrisar intill de äldre suggorna.
  • Skiftesdigivning ska genomföras i alla kullar, upprepade gånger i kullar med många eller svaga smågrisar.
  • Senast dag två ska kullen ”stängas”, inga fler smågrisar får då flytta dit. De smågrisar som behöver flyttas efter dag två på grund av svaghet, läggs intill en uppsamlingssugga från omgången före.
  • Skapa bättre förhållanden i smågrishörnet för att minska andelen klämda smågrisar. Investera i tak, kontrollera golvvärmens funktion och värmelampornas placering.

 

Obduktionsresultat fördelning mellan kullnummer
  Andel av de döda smågrisarna fördelat på suggornas ålder Andel av suggorna i varje ålderskategori
Kull 1 16 27
Kull 2 10 22
Kull 3 27 16
Kull 4 21 14
Kull 5 21 11
Kull 6, 7 och 8 5 10


Emma Sonesson
Grisföretagaren