Publicerad 2019-04-11
Det nya stallet på Viglunda har plåtskal, dels för att det passar in i gårdsbilden och dels för att priset på en sådan byggnad blir något lägre än på en betongbyggnad. Närmst marken har stallet dock 40 centimeter betong, för att minska risken för att möss och råttor ska ta sig in den vägen.

Foto: Emma Sonesson


”Man ska trivas med det man gör”

Överstående smågrisar i kombination på en tro på en ljus framtid för svenskt griskött har fått Pär Jacobson på Viglunda gård att satsa på ett nytt slaktgrisstall. Kostnadseffektiva och enkla lösningar är signifikant för bygget.  

Landskapet är platt och utsikten milsvid. Vägen kantas av gårdar med välskötta byggnader. På en åker står en flock tranor. Grisföretagaren har kommit till Viglunda gård, strax utanför Skara. Här möter vi lantbrukaren Pär Jacobson, som driver gården som hans farfar köpte på 50-talet.

Viglunda är satellit inom Moholmspoolen, och föder upp runt 5 000 smågrisar per år. Tidigare har omkring hälften av smågrisarna sålts, men efter att ha upplevt stora problem med överstående smågrisar sommaren 2018 gjorde Pär slag i saken och började bygga för en helintegrerad produktion.

– Jag hade funderat länge på att bygga fler slaktgrisplatser, men i somras bestämde jag mig, berättar Pär.

Därefter har det gått snabbt och när Grisföretagaren besöker gården i mitten av mars är större delen av inredningen på plats och montering av blötfoderslingorna pågår.

– Tidigare har vi byggt i egen regi. Nu har vi lejt bort det mesta, och jag måste säga att det är stor skillnad när de som bygger är helt fokuserade på det.

 

Nybygget är ett traditionellt långtrågsstall. När första insättningen ska ske är inte exakt planerat.
– Just nu går det bra att sälja smågrisar och vi har lite dåligt med spannmål efter torkan, så det är inte så bråttom med insättning, säger Pär.

Lättjobbat och funktionellt

I nybygget, som innehåller två avdelningar med vardera 440 platser, har Pär satsat på enkelhet. Under spalten av betong finns gödselskrapor och kollektorslangar för värmeåtervinning.

– Vi vill kunna strö obehindrat. I tillväxtavdelningarna har vi vacuumutgödsling, det fun­gerar det också, men man får tänka sig för när det gäller strö, säger Pär.

Liggytan är utrustad med värmeslingor och ventilationen är enligt traditionell undertrycksprincip med frekvensstyrda frånluftsfläktar.

– Det finns inte en enda unik grej i stallet. Jag har valt bort alla fördyrande detaljer och satsat på sådant som fungerat i alla år. Det ska vara lättjobbat, motiverar Pär valen.

Någon spaltbevattning finns inte i stallet.

– Vi hade faktiskt inte speciellt stora problem med hygienen ens i somras när det var så varmt, så vi tror att vi ska klara oss utan.

 

Pär Jacobson driver Viglunda gård, där grisuppfödning är en av företagets verksamhetsgrenar.
– Foderpriserna har varit tråkiga, annars har det ju varit ett okej år. Jag har svårt att se att vi skulle kunna få upp grispriset tre eller fyra kronor, någon ska ju köpa det också, summerar han året. 

Trivseln viktig

Priset per plats landar någonstans strax under 6 000 kronor, men då nyttjas befintliga resurser som foderkök, gödselpump, gödselbrunn och personalutrymmen.

På frågan om vad som blir nästa satsning på gården svarar Pär:

– Det är inget mer planerat just nu. Jag är ingen sådan person som lånar 30-40 miljoner för ett stort bygge. Jag vill inte ha en jättestor grisproduktion och många anställda, utan gillar att storleken på verksamheten är greppbar. Man ska trivas med det man gör.

Flera projekt på gång

Men trots allt är det en del utvecklingsprojekt på gång på gården, även om de inte utgör några miljoninvesteringar.
– Vi saknar tak över smågrishörnen i boxarna, så det är något vi ska försöka få till, berättar Pär.

Ett annat projekt är att få gården godkänd i Smittsäkrad Besättning Gris på Spets-nivå. För detta ändamål bygger man just nu ny entré och sluss för besökare och personal och samlar utlastningen från alla stall i en ände av gården.

Man jobbar även med förberedelser inför zinkförbudet 2022. Våren 2018 testades smågrisfoder utan medicinskt zink. Zinkfodret byttes då ut mot ett lite bättre smågrisfoder samt torv som blöttes upp med elektrolytlösning.

– Det gick bra, men när problemen med överstående smågrisar tilltog under sommaren vågade vi inte vara utan zink. Men nu är det nog snart dags att prova igen, säger Pär.

På tapeten är också tillväxten på tillväxtgrisarna, som är något för låg, samt spädgris­diarré. Pär har även nyligen gått med i en Erfa-grupp för slaktgrisuppfödare.

– Så nu måste jag ta tag i det där med uppföljningen, det är bra, säger han med ett skratt.  

 

Gunilla Boxe Kullgren har jobbat med grisar i 30 år, varav de senaste åtta på Viglunda, där hon ansvarar för suggorna.
– Det är jättebra, fritt och harmoniskt, säger hon om jobbet.
I stallarna arbetar även Jens Danielsson.

Öppna för input

När vi kommer till frågan om vilka som är Viglundas framgångsfaktorer funderar Pär en stund och svarar sedan:

– Jag tycker inte att vi utmärker oss på något vis. Vi har också våra bekymmer. Men vi försöker vara lyhörda och ta till oss råd, exempelvis från vår veterinär Magnus Paulsson på Gård & Djurhälsan som vi diskuterar mycket med.

Pär lyfter även medarbetarna som en avgörande resurs för att lyckas.

– De är kunniga och självständiga. Jag är ingen expert, så jag går inte in och detaljstyr eller övervakar deras arbete. Personalomsättningen är låg, vilket bidrar till en lugn arbetsmiljö. Gunilla lägger den tid hon behöver hos suggorna. Vi fuskar inte över det. Dessutom är navet duktiga när det gäller semineringar, säger han och fortsätter:

– Vi gör inga särskilda saker, men vi försöker ha rutiner som fungerar. Vi försöker få bort saker som kan krångla och se till att ha fungerande teknik.

Utmaningar och möjligheter

Största utmaningen för svensk grisuppfödning menar Pär är afrikansk svinpest, även om Viglunda gård än så länge är förskonad från vildsvin. Men med ett nybyggt stall på gårdsplan förstår man att det finns en stark framtidstro på svensk grisuppfödning.

– Det är klart att det finns en framtid. Vi ligger så långt före alla andra länder när det gäller hälsoläge och djuromsorg. Det känns som att vi har opinionen med oss hos de som vill äta griskött och hos politikerna. Sedan är ju sjuknade köttkonsumtion ett faktum, men det är inte så konstigt egentligen, det är logiskt att den planar ut. Men debatten har ju lett till att de som vill äta kött i större utsträckning väljer svenskt, konstaterar Pär.

Bästa affär

”Att vi byggde om tillväxtstallarna från storboxar med djupströ till vanliga tillväxtboxar för sex-sju år sedan. Då satsade vi även på en restavdelning, som vi har stor nytta av. Tvättroboten är en annan favorit bland investeringarna.”

Sämsta affär

”Vi försökte bygga en automatisk tvätt för potatislådor för ett par år sedan, men det blev pannkaka av alltihop. Vi fick helt enkelt fortsätta att tvätta dem för hand.”

Viglunda gård

Grisar: satellit till Moholmspoolen, 32 suggor grisar var fjärde vecka. Har förut varit delvis integrerad, men blir snart helintegrerad.

Växtodling: brukar 270 hektar varav 35 hektar potatis, resten korn, vete, havre och ärtor, huvudsakligen till grisarna.  Vassle och lättdrank ingår också i foderstaten.

Övrigt: säljer bevattnings­anläggningar till lantbrukare och producerar el via vindkraftverk.

Personal: fyra heltidstjänster inklusive Pär.

Emma Sonesson
Grisföretagaren