Publicerad 2019-03-12
Lagring och spridning av gödsel är exempel på saker som i miljötillståndsbeslut ofta är förknippade med ett eller flera villkor för grisföretagaren att förhålla sig till. Foto: Anders Helgegren


Viktiga skillnader i villkor för tillståndspliktiga grisgårdar

Inför expansion är det viktigt att noga sätta sig in i hur det går till att söka tillstånd och vilka villkor för driften som länsstyrelsen ställer för att bevilja tillståndet. Varje år är det grisföretagare som överklagar dyra och orättvisa villkor till domstol.

Under de fem åren sedan 2013 har 34 grisgårdar beviljats tillstånd enligt miljöbalken. Med varje tillståndsbeslut finns villkor som ska följas. Vid genomläsning av de 34 besluten visar det sig att antalet villkor varierar stort, från tio till 30 stycken per företag. Förklaringen till den stora skillnaden i antal villkor är att djurhållning och växt­odling ibland är separerade i olika företag.

Enkla villkor

Handläggarna på länsstyrelserna utbyter erfarenheter och det finns därför en likriktning i vilka villkor som beslutas för grisgårdar. Att besluten liknar varandra kan kännas rättvist grisföretagare emellan, men å andra sidan ska tillstånden grundas på individuella prövningar av vilket skydd av miljön som behövs, och det finns en risk i att en del villkor beslutas bara för att så brukar det vara, även om de kanske är onödiga i det enskilda fallet.

Många av villkoren är dock relativt enkla som att:

  • Gödsla enligt en gödslingsplan.
  • Tvätt- och spolvatten från stallarna ska ledas till tät behållare som flytgödselbehållare.
  • Markkartera.


Ologiska skillnader

Det finns en skillnad i villkoren mellan länsstyrelserna som är svår att förstå, trots att bedömningarna visserligen ska vara individuella. Ett exempel är att kraven på minsta avstånd för gödselspridning till grannars hus och enskilda brunnar kan variera från 20 till 100 meter. En del anger inga skyddsavstånd till grannar utan bara att lukt­olägenheter ska undvikas. Och skyddsavstånd till vattendrag varierar från 10 till 20 meter.

Ett annat exempel är krav på nedbrukning av gödsel inom fyra timmar i en del län och tolv timmar för samma sak i ett annat län. Ett tredje exempel är att en del kräver markkartering var sjunde år och en del var tionde.

Dyra villkor

De villkor som läggs på tillståndspliktiga djurgårdar har förändrats med åren och en del är både kostsamma och opraktiska. Exempel på villkor som förekommer och som kan vara dyra är:

  • Bygga fast tak eller ha duk på flytgödselbehållare. En del länsstyrelser kräver det bara på nya behållare och en del kräver det på alla behållare. Det är också skillnad i hur snabbt efter att tillståndet trätt i kraft som det ska vara åtgärdat, från sex månader till två år.
  • Förbud mot att sprida stallgödsel på P AL-klass V-jordar.
  • Befintligt grisstall och tillkommande grisstall ska drivas med teknik som reducerar ammoniakavgången minst 30 procent.
  • Kylning av gödsel i grisstall.


 

Ett tillstånd enligt miljöbalken är förknippat med ett antal villkor som företagaren måste uppfylla. Vid eventuell överklagan är Mark- och Miljödomstolen första instans, Mark- och Miljööverdomstolen vid Svea Hovrätt är andra instans. Foto: Mostphotos


Vad har gått till domstol?

Den som tycker att ett eller flera villkor är orimliga och opraktiska kan överklaga till Mark- och Miljödomstolen. Där kan man vinna eller förlora. Om man förlorar kan man ansöka om prövningstillstånd (PT) hos Mark- och Miljööverdomstolen vid Svea Hovrätt.

Det villkor som överklagats mest är att inte få sprida stallgödsel på P-AL klass V, då det blir kostsamt att behöva transportera iväg stora mängder gödsel. En del har förlorat överklagande i första instans. Däremot finns nu tre domar från nästa instans som alltså är Svea Hovrätt. Där blev utfallet i två av fallen att 15 kilo fosfor får tillföras per hektar och 18 kilo i den tredje domen. Det är en slags kompromiss mellan att inte få gödsla alls, som länsstyrelsen ville, och att få gödsla de generellt tillåtna 22 kilona fosfor per hektar.

Men trots att domar från Svea Hovrätt ska vara väg­ledande finns länsstyrelser som verkar ha svårt att finna sig i att det ska vara tillåtet att gödsla på P AL-klass V och villkorar på nytt med förbud för nya gårdar.  

Egenkontroll på olika sätt

De flesta länsstyrelser anvisar i detalj markkartering var tionde år, växtnäringsbalans var tredje år och gödselanalys varje år. En del länsstyrelser gör istället så att de överlåter till lantbrukaren att själv föreslå frekvens för de tre sakerna.
Villkoret om ”hur verksamheten påverkar vattenrecipienten” har vållat en del huvudbry genom åren. Det handlar alltså om att bedöma näringsläckaget till traktens vattendrag. Eftersom det är orimligt att börja ta vattenprover i diken och dräneringsrör och analysera kväve och fosfor har lösningen istället varit att företaget blivit medlem i närmsta vattenvårdsförbund som tar vattenprover. Där finns andra företag och kommuner som medlemmar och årsavgiften brukar vara mellan 3 000 och 5 000 kronor.

Vad betyder P Al-klass V?

P-AL-talet mäter växttillgängligt fosfor uttryckt i milligram P per 100 gram lufttorr jord i marken. Klass I innebär mycket låga värden medan klass V är mycket höga. Klass III definieras som ett normalt fosfortillstånd för de flesta grödor och innebär att jorden bör tillföras motsvarande mängd fosfor som förväntas bortföras vid skörden.

Källa: Eurofins

Markus Hoffmann
Frilans