Publicerad 2019-02-18
Det går ungefär 45 minuter mellan varje digivning. En digivning tar vanligen sex till sju minuter, men det är bara i mellan tio och 40 sekunder som mjölknedsläppet sker. Detta händer oftast två till tre minuter efter digivningen har börjat, så det vill till att de nyfödda smågrisarna är på plats i rätt tid.
Foto: Mostphotos

Oxytocinbehandling - varför, varför inte?

Det är stor skillnad på hur man tänker kring användning av oxytocin, från att inte använda det alls, till att använda det på rutin. Enligt min erfarenhet finns det ofta andra åtgärder som fungerar mycket bättre. Här går jag igenom de tre användningsområden som är vanligast med fokus på varför man inte ska behandla, förslag till andra åtgärder och anvisning hur man i sällsynta fall kan behandla med oxytocin.

Oxytocin är ett hormon som kroppen själv tillverkar i olika situationer. Hormonet finns även som två olika läkemedel avsedda för injicering, nämligen Hipracin och Partoxin. Det är samma hormon och samma koncentration i båda produkterna.

Oxytocin har en sammandragande verkan på celler i glatt muskelvävnad, den typen av muskulatur som inte kan styras med viljan. Bland annat är hormonet involverat i förlossnings- och digivningsprocessen.

De vanligaste användningsområdena till gris är i samband med grisning, strax efter grisning och vid behandling av grisningsfeber.

Fyra till fem minuter efter behandling kommer oxytocin att få livmodern att dra sig samman. Det gör att grisningen går snabbare och tiden mellan varje foster minskas.

Det låter bra, men tyvärr finns det en baksida. I samband med att livmodern drar sig samman ökar nämligen trycket i livmodern och moderkakans funktion störs så att fostren stressas på grund av syrebrist. Slutresultatet är att grisningen går snabbare, men antalet dödfödda smågrisar ökar.

Alla försök man har gjort med oxytocin under grisning visar samma resultat, och det är också erfarenheten från praxis.

Komplikationer vid grisning

Den vanligaste komplikationen vid grisning är fosterkollision - två grisar vill ut samtidigt. För att lösa detta problem måste man undersöka suggan noggrant. Vridning av livmodern som hos nöt och får förekommer inte på grisar, men särskilt på äldre suggor finns risk för att livmodern låser sig i en s-­formad slinga.

Problemet kan bara lösas genom att undersöka suggan, oftast behöver hon komma upp och stå för att få födelsevägarna fria. Mekaniska hinder för födsel går självklart inte att lösa med oxytocin, och behandling utan undersökning av suggan är inte bara en dålig idé, utan strider även mot djurskyddslagen.

Användning vid grisning

Oftast känner man i samband med förlossningshjälp att livmodern drar sig samman, och ofta ses också mjölken rinna från spenarna. Då har suggan stimulerats till att själv att bilda oxytocin, och ytterligare behandling kommer bara att göra skada i form av fler dödfödda smågrisar.

Bara i sällsynta fall, då man inte kan känna eller se några tecken på att suggan har ett eget oxytocinpåslag, kan behandling vara relevant, se faktaruta.

Användning efter grisning

Det finns inga försök som stödjer teorin om att det föreligger en minskad risk för kvarbliven efterbörd vid användning av oxytocin efter grisning. Hos människor vet vi att det finns en ökad risk för detta, men ofta används oxytocin rutinmässigt då ändå, för att minska risken för blödning, ett problem som vi inte ser hos suggor.

Det finns därför ingen anledning att använda oxytocin efter grisning. Tvärtom finns det risk för kraftig smärta hos suggan och därmed försämrad mjölkproduktion.

Effekt på mjölkproduktionen

Oxytocin har ingen effekt på mjölkproduktionen och kan inte öka denna. Tvärtom finns risk att användning av oxytocin drar ner mjölkproduktionen. Samtidigt ger behandling av en sugga efter grisning också smärta eftersom livmodern drar sig samman.

Man får inte likställa juvret på en ko med juvret på en sugga, de är uppbyggda på olika sätt. Den största skillnaden är att det i suggans juver inte finns någon cistern som mjölken rinner till och lagras i efter produktion. Därför stannar mjölken kvar där den produceras, om det inte ligger en gris vid spenen och tar mjölken när den släpps ner. Om mjölken blir kvar där den produceras, ökar trycket i juvret och mjölkproduktion går ner. Till slut sinar mjölkkörteln, vilket är en helt naturlig reaktion som ursprungligen är till för att anpassa antalet aktiva mjölkkörtlar efter kullens storlek. Det är inte särskilt aktuellt i dag, då vi ofta saknar tillräckligt med spenar i de flesta kullarna. Därför är det av största vikt att inga körtlar sinar i onödan.

Grisningsfeber och Amsugga

Att använda oxytocin vid juverinflammation på ko ger vanligen bra effekt, men på kor kan man också dra ut mjölken helt. Det kan man inte på en sugga. Om man behandlar med oxytocin vid grisningsfeber eller juver­inflammation hos sugga finns det risk för att suggan på grund av smärta lägger sig på bogen, grisarna svälter och mjölkproduktionen upphör.

Användning av oxytocin vid etablering av en amsugga är undersökt i en dansk undersökning. Här visade det sig att det gick längre tid innan suggan tog emot grisarna om hon behandlades med oxytocin.

Mjölkbrist

Klara tecken på begynnande mjölkbrist är att de nyfödda smågrisarna är oroliga, de går omkring och bökar i boxen. Kom ihåg den bilden - för det är ovanligt! Nyfödda grisar ska sova eller dia, inget annat. Det är först när de är över en vecka  de ska börja visa intresse för omgivningen.

Vid tecken på mjölkbrist är behandling med oxytocin inte heller någon bra idé, av samma orsaker som nämnts ovanför. För att lösa problemet är det bättre att byta ut hela kullen med svältande grisar mot en kull med pigga grisar från en sugga med bra mjölkproduktion. Det är viktigt att detta kullbyte sker så fort som möjligt, annars kommer de svältande grisarna att förbli svaga och suggan med mjölkbrist kommer att sina.

Distriktsveterinärernas rekommendation
för användning av oxytocin vid grisningskomplikation

 

  • Ge aldrig oxytocin om livmodermunnen inte är fullt öppen.
  • Undersök alltid förlossningskanalen noggrant innan behandling.
  • Försök att dra ut alla grisar som kan nås vid förlossningshjälp.
  • Om det inte är möjligt att få ut en gris, använd då en slinga eller motsvarande. Är det fort-farande inte möjligt, tillkalla veterinär eller avliva suggan.
  • Om förlossningskanalen inte kan undersökas upp till där livmodern delar sig behöver suggan komma upp och stå.
  • Om man vid undersökningen känner att livmodern drar sig samman, och det kommer mjölk ur spenarna ska oxytocin inte användas. Bara i det fall då ingen reaktion känns eller syns är oxytocinbehandling att rekommendera, men aldrig före gris nummer sex till åtta kommit ut, i de flesta fall ännu senare.
  • Dosen får inte överstiga 1 ml/120 kilo av en vanlig 10 IU/ml preparation. Ge max två behandlingar med minst 40 minuters mellanrum. Återundersök suggan före varje behandling
     

Andra insatser för ökad spädgrisöverlevnad

Utöver det som nämnts här finns en lång rad med andra åtgärder som är viktiga kring grisning för att öka smågrisöverlevnaden.

Allt detta finns samlat i det omfattande material som Distrikts­veterinärerna använder i de besättningar som genomför programmet

”En säker start”.

 

Jörgen Lindahl
Distriktsveterinärerna