Publicerad 2019-02-08

En förening med flera uppgifter

Den svenska marknaden för gris har under de senaste åren gjort en omvälvning. Ser vi tillbaka till mitten utav 1900-talet så var det handlarna i staden som satte sig ner, och bestämde vad man tyckte var ett lämpligt inköpspris för dagens marknadshandel som ofta ägde rum på stadens torg. Då bildades våra kooperativa föreningar för att skapa egna marknadsplatser, oftast med slakteri, i syfte att själva kunna vara en spelare på marknaden och med ett samlat utbud vara med och styra prisbilden.

Strukturrationaliseringen fortsatte och föreningar fusionerades ihop, för att matcha handeln som samtidigt var inne i samma process med att bilda större handelsblock. Så länge denna process pågick fanns det en tydlig marknadsledare som till stor del var den som satte priset i marknaden, vilket också handeln reagerade på med att själva bygga egna förädlingsanläggningar, vilket åter ändrade marknadsstrukturen inom köttbranschen. Detta blev det stora steget till handelns egna EMV-produkter på området. I dag är det en självklarhet att alla kedjor har egna EMV-produkter som har blivit en prispressare i handeln. Och stora delar utav det vi i dag producerar går direkt till försäljning i helfall till dessa koncept. Detta har lett till att stora delar utav produktionen flyttats ett steg längre ifrån oss, samtidigt som det gett ett lägre förädlingsutbyte i pengar räknat.

Man kan inte beskylla någon för den utveckling som skett, vi ser samma mönster i andra branscher också. Vårt dilemma är att det inte bara går att strypa produktionen tillfälligt, för att åter snabbt öka när marknaden vänder. Samtidigt vet vi att köttet historiskt har varit i centrum på tallriken i många måltider. Detta gör att konsumenten lätt fokuserar mer på priset för huvud­ingrediensen än på övriga tillbehör på tallriken, vilket också delvis bekräftas i handeln, då kött alltid finns med i annonsbilagor på första sidan i detaljhandelns annonser. Köttet blir en så kallad inkastare till butiken. Därför drar jag min egen slutsats, att vi som konsumenter är prismedvetna när vi handlar vardagsmaten och ser på vad huvudingrediensen på tallriken kostar. Sedan åker tomater, gurka, majs och potatis med utan att vi reflekterar över att dessa produkter stigit i pris. Dessutom har huvuddelen utav dem ett betydligt högre kilopris.

Det är bara att konstatera att en stor del utav den volym kött som säljs, säljs till ett alldeles för lågt pris, när man ser till näringsinnehållet och kostnaderna för att ta fram produkterna. Vi måste gemensamt tillsammans lyfta budskapet om vårt fina svenska kvalitetskött i butik, för att återvinna dess rätta värde. Vi har det näringsrika, klimatsmarta och smakrika grisköttet med hög umami och god kokumi.

Sveriges Grisföretagares (SGF) roll och arbete har under senare år ändrats från att vara en renodlad intresse­förening för grisproducenter till att i dag ha en mer delad roll och inte enbart syssla med dessa frågor, utan nu också alltmer vara en röst i debatten, mer riktad till konsumenten, då dessa frågor ramlat lite mellan stolarna i den strukturrationalisering som skett. Vem skulle ta bollen att lyfta fram svenskt griskött som det bästa valet för måltiden om inte SGF?

Ingemar Olsson
Ordförande Sveriges Grisföretagare