Publicerad 2018-10-09
Grunden i EU:s nitratdirektiv är att man får sprida max 170 kilo kväve per hektar från stallgödsel. Direktivet anger även att medlemsländerna ska ha regler för lagringsvolym för gödsel, vinterspridningsförbud och tak för max kvävegiva med stallgödsel. Men hur reglerna utformats skiljer sig åt mellan länderna. Foto: Emma Sonesson


Skillnad i regelskärpa som minskat med åren

Sverige var tidigt ute med miljöregler för gödsel från grisgårdar och andra gårdar. Under åren har en del länder skärpt sina regler till svensk nivå. Men regeln om tillåten djurtäthet sticker fortfarande ut som en svensk merkostnad.

Många lantbrukare upplever att miljöregelverket som handlar om stallgödsel är bland de mest betungande i vardagen. Reglerna upplevs ganska ingripande och under år när det regnar mycket är de extra svåra att leva upp till.
I teorin skulle reglerna inte skilja mycket mellan EU:s medlemsländer eftersom nitratdirektivet gäller alla. Men det är fritt fram för ett enskilt land att gå längre, då EU-direktiv bara sätter en miniminivå. Nitratdirektivet som beslutades redan 1991 kräver att länderna har regler för en viss lagringsvolym för gödsel, vinterspridningsförbud och tak för max kvävegiva med stallgödsel. Och det skiljer en hel del mellan länderna.

170 kilo N eller 22 kilo P

Nitratdirektivets portalparagraf är att inte få sprida mer än 170 kilo kväve per hektar från stallgödsel. Mineralgödsel får spridas utöver det. Regeln är införd för att undvika överdosering.

I verkligheten har sju länder ansökt om och beviljats undantag och får istället sprida 230 eller 250 kväve per hektar. Undantaget kommer dock inte grisgårdar till del eftersom det gäller gårdar med kor och nötkreatur som odlar vall, och på gården måste ett antal andra miljöåtgärder göras som kompensation.

Sverige har till skillnad från nästan alla andra länder en dubbelreglering genom att både ha 22 kilo fosfor och 170 kilo kväve som maxgiva. Norge och Estland har också ett fosfortak. Irland har det i form av att en fosforhalt i jorden inte ska överskridas.

Överdosering av fosfor

Det svenska fosfortaket är strängare än EU:s kvävetak. Med vanligt förekommande innehåll av exempelvis 0,6 kilo fosfor och 3,2 kilo totalkväve per ton flytgödsel från slaktsvin skulle det innebära en tillåten giva av 37 ton respektive 53 ton per hektar. Länder som bara har 170 kilo kväve-regeln kan därmed sprida mer av grisarnas gödsel per hektar. I praktiken kan alltså grisföretagare i andra länder ha fler djur på en gård med en given areal.

Men i länder där det verkligen sprids över 50 ton per hektar år efter år sker samtidigt en överdosering av fosfor. Det har lett till att stora arealer i Danmark och Nederländerna med åren blivit mättade på fosfor. På sätt och vis är det både ett konstruktionsfel i nitratdirektivet och en merkostnad för svenska grisuppfödare.

Olika krav på lagringsvolym

Att lagra gödseln tills det är lämpligt att sprida är en självklarhet. Reglerna skiljer sig dock åt mellan länder, där länderna i Norden valt att ha högre krav med hänsyn till att vintern är längre.

Finska grisuppfödare har med sitt krav på tolv månader strängast krav i EU på lagringsvolym för stallgödsel. Sverige är en föregångare där krav på lagringsbehållare infördes redan under 80-talet, alltså före EU-inträdet. I tabell 1 åskådliggörs krav på lagringskapacitet för några europeiska länder.

Closed periods

Closed periods – så benämns perioden under hösten och vintern när stallgödsel inte får spridas. Datumreglerna har under åren med rätta rört upp starka känslor. Vädret påverkar när det är möjligt att sprida och det finns få andra verksamheter som lämpar sig så dåligt att styra med datum som saker i växtodlingen. Irländska lantbrukare har upprört kallat reglerna för ”calendar-farming”.

När andra ländernas höst- och vinterspridningsförbud jämförs med Sverige har en del länder längre stängda perioder, se tabell 2.

Mervärden eller merkostnader?

Sverige är ett land som länge haft hög svansföring i miljöfrågor och inte minst i lantbruket. Artikeln beskriver de viktigaste och dyraste miljö- och stallgödselreglerna för grisproducenter. Sverige var tidigt ute med miljöregler och med tiden har andra länder närmat sig.

Texten visar de skillnader som fortfarande finns och som är tydliga merkostnader men kanske oklara mervärden. Reglerna som beskrivs är de generella, alltså de som gäller för alla oavsett storlek. I verkligheten sker den mesta produktionen på gårdar som är anmälnings- eller tillståndspliktiga. De gårdarna får ytterligare ett miljöregelverk i form av förelägganden eller villkor som går utöver de som beskrivs ovan.

Beräkningsexempel

Grisgård i Sverige och i Danmark
En 200 hektar gård med slaktgrisar i Sverige med maximalt antal grisar för gödselspridningsarealen begränsas av att få tillföra max 22 kilo fosfor per hektar. I Danmark är begränsningen istället 140 kilo kväve per hektar. Omräknat till antal grisar får den svenska bonden ha 1 600 och den danska 2 800 slaktgrisar på samma areal, i detta fall 200 hektar. Vid samma antal grisar måste den svenska bonden alltså ha större spridningsareal och därmed transportera gödsel längre. Vid ett avstånd på tre kilometer extra blir årskostnaden cirka 37 000 kronor eller sju kronor per gris.

Beräkningsexempel

Grisgård i Sverige och i Tyskland
På en gård med över 100 djurenheter av slaktgrisar i Sverige krävs en gödselbehållare för tio månaders lagringskapacitet. För en motsvarande gård i Tyskland krävs sex månaders lagring. I grova drag blir det skillnaden mellan att bygga en behållare på 3 000 m3 och 2 000 m3. Kostnaden för att bygga en 3 000 m3 behållare är cirka 500 000 kronor och 400 000 kronor för en på 2 000 m3. Med en livslängd på 20 år blir skillnaden i årskostnad cirka 7 000 kronor mer för den svenska grisgården. Dock betyder större lagringskapacitet att gödseln går att sprida vid bättre tillfällen vilket ger högre kväveutnyttjande som besparar visst inköp av mineralgödsel. I praktiken blir skillnaden i kostnader mellan länderna liten för just denna miljöregel.

Tabell 1: Krav på minsta lagringskapacitet för stallgödsel

Sverige
6 / 8 / 10 månader*

Finland
12 månader

Danmark
9 månader

Norge
8 månader

Storbritannien
5 / 6 månader*

Tyskland
6 månader

Holland
6 månader

* Olika siffror på grund av olika regler beroende på om man har nötkreatur eller grisar och beroende på hur stor gården är.

Tabell 2: Perioder med spridningsförbud av stallgödsel
Sverige 1 november - 28 februari
Finland 1 november - 31 mars
Efter 15 september måste gödsel till vall direktinjekteras
Danmark 1 oktober - 1 februari
15 november - 1 februari för fastgödsel
Norge 1 november - 15 februari
Förbud efter 1 september på vall om gödseln inte brukas ner
Storbritannien 1 augusti / 1 september / 15 oktober - 31 december / 31 januari*
För fastgödsel finns inget vinterförbud
Tyskland 1 november / 15 november - 31 januari*
För fastgödsel finns inget vinterförbud
Holland 1 september - 15 februari

* Olika datum för spridningsregler beror på att en del länder gör skillnad på att sprida till vall och till övriga grödor.
 

Markus Hoffman
Frilans