Publicerad 2018-08-31
Lena Larsson är en ”crazypiglady” som inte nöjer sig med gårdens slaktgrisar och växtodling utan även har en deltidsanställning på en satellit. Lena är även mamma till två barn på ett och och fyra år. Hon har två hästar, tre förtroendeuppdrag och tycker att jämställdhet är en intressant fråga.
Foto: Emma Sonesson

Nödens år.  Ett katastrofår. I torkans spår.

Ja, det finns många beskrivningar av det som råder 2018. Nu pågår tröskningen hos många av oss och därmed en intensivare period av arbete.

När jag gick en kurs för ett antal år sedan var det någon som nämnde att hen alltid tänkte ”ta ett steg tillbaka och ta fyra andetag” när det uppstod en situation som kändes stressig. Jag tog med mig detta budskap och jag har försökt att pränta in det i mitt eget huvud, kanske har det räddat mig från någon allvarlig olycka, kanske inte. Jag behöver inte facit på det.


Reservplaner är lite mer av min melodi, jag har nästan alltid en plan b, ibland finns det en plan c också. Okej, någon enstaka gång har jag gjort mig vän med hela alfabetet i reservplaner men det var nog innan min tid hos grisarna.


Det brukar räcka med att sträcka sig till en plan c om det är en större utmaning. Fungerar inte den är det nog lugnast för alla inblandade att ta en kaffepaus - om nu inte plan c förstörs av en sugga på rymmen utanför stallarna för då gäller inga planer utan bara att springa lite fortare. Reservplanens fördel är att den kan funderas ut i förväg och förhoppningsvis kan både stress och dåliga beslut undvikas.


I bland kan jag höra någon, oftast kvinnor, säga: ”om det händer min partner något så får jag sälja gården för jag kan inte sköta den själv”. Det finns ingen reservplan. Om det är för att ”det händer inte mig” eller om man bara vill chansa lite har jag ingen aning om. Jag vågar inte chansa, jag vill inte behöva lämna gården, mina kära grisar och allt som hör till för att jag saknar kunskap. Det kan inträffa så mycket annat som jag inte kan råda över och där inga reservplaner är till någon hjälp. Här kan vi alla ta makten, våga kliva fram och utöka vår kunskap eller i alla fall se till att vi vet var vi kan vända oss för att fylla de luckor vi kan tänkas ha.


Min ena kunskapslucka är den nya tröskan, i år är min tanke att jag ska ta ratten och lära mig att manövrera den också så att gårdens grisar får ett bra foder och kan växa fint och till sist bli en prima råvara på konsumentens tallrik.
Som en avslutning vill jag uppmana er alla att ta det varsamt i skörd och i stallar, kanske backar du ett steg, tar fyra andetag och tänker efter före i stället för att tänka ”jag ska bara”.

Som en avslutning vill jag uppmana er alla att ta det varsamt i skörd och i stallar, kanske backar du ett steg, tar fyra andetag och tänker efter före i stället för att tänka ”jag ska bara”.

Lena Larsson