Publicerad 2018-05-13
Per Nilsson driver Esplunda Lantbruk och har många järn i elden. För drygt ett år sedan köpte han Kinsta gård, där ett nytt, rationellt grisningsstall ska stå klart under våren.
– Det har varit ett turbulent men roligt år, konstaterar han.
Förman i stallet är Petra Lindblad.Foto: Emma Sonesson


Esplunda Grisen rustar för framtiden

Det man gör, det ska man göra bra, det är Per Nilssons devis. Ett nytt, rationellt grisningsstall med nytänk, smarta utvecklingsmöjligheter och både arbetsmiljö och djurvälfärd i fokus skapar förutsättningar för detta på Esplunda Grisen.

Per Nilsson driver Esplunda Lantbruk mellan Västerås och Enköping. Företaget har flera ben att stå på – växtodling, entreprenadverksamhet samt uppfödning av köttdjur, slaktgrisar och numera även smågrisar, tack vare köp av Kinsta gård, där det finns suggstallar.

När Grisföretagaren besöker Esplunda Grisen är det bråda dagar. Om tio dagar ska suggorna flytta in i nybygget. Dessförinnan ska det vara tvättat och desinficerat.

Men bråda dagar har det egentligen varit i över ett år på företaget.

– Det var strax innan jul 2016 som Kinsta kom ut till försäljning. Jag konstaterade tillsammans med mitt företags externa styrelse att gården skulle kunna passa in i vår framtidsstrategi, berättar Per.

Bara två månader senare tillträdde han som ny ägare till Kinsta. Då var gårdens små–grisuppfödning med 700 suggor fördelad på tre olika platser i bygden, och produktionen var beroende av hyrda stallar.

 

En modifiering som Esplunda Grisen valt är att mellanväggen är flyttbar. Tanken bakom det är att man kan vinkla ut den när suggan ska gå in och ut ur boxen, vilket gör att hon inte behöver göra några snäva svängar. Man har dessutom utrustat boxen med fler avbärarrör än vad originalet har.

Rationalisering nödvändig

Per och hans team med grisförman Petra Lindblad i spetsen, var redan från början inställda på att produktionen på Kinsta behövde rationaliseras och samlas på ett ställe. Den ursprungliga planen var att ha kvar enhetsboxarna som är byggda 2001 och använda dem som grisningsboxar, samt att komplettera med fem nybyggda tillväxtavdelningar.
– Ganska snart landade vi dock i att enhetsboxarna begränsar produktiviteten för mycket. Valet föll därför istället på att bygga tre nya grisningsavdelningar och bygga om enhetsboxarna till tillväxtboxar, berättar Per.

Där och då började letandet efter den optimala grisningsboxen. Per och Petra har varit på otaliga studiebesök, många av dem i Danmark.

– Vi har besökt många fantastiskt duktiga producenter med bra resultat. Ett tag kändes det nästan som att flygplatsen i Billund var vår, skrattar Per.

På Hjularöds Gris i Skåne och i Seges teststall på Siljebjerggaard på Jylland kom Per och Petra i kontakt med BoPils grisningsbox BeFree.

– Vi fick ganska tidigt upp ögonen för BeFree-boxen, men tittade även på mer traditionella boxar som den så kallade Froby-boxen utan skyddsgrindar och mer dansk-inspirerade boxar med skyddsgrindar, säger Per.
Till slut föll ändå valet på BeFree. Möjlighet till god hygien, att kunna skydda djurskötaren från eventuella stingsliga suggor med hjälp av skyddsgrindar och smågrisgömmans utformning är några av motiven bakom valet av box.
– Att utfodra suggan och ta hand om smågrisarna – det är det man till stor del ägnar sig åt inom smågrisuppfödning. Det vill vi kunna göra på ett smidigt sätt, säger Per.

 

Smågrishörnet är inget hörn i egentlig mening. Till vänster om utrymmet finns smågrisarnas ät- och drickplats. Den grå boxväggen är så låg att djurskötaren utan problem kan kliva in i och ut ur boxen. När skyddsgrinden är öppen hindrar dess bakstycke suggan från att ta sig ur boxen. Samtidigt stängs hon ute från smågrisarnas foder.

Inget hörn

Boxen är 2,60 bred och 2,40 djup. Smågrishörnet är egentligen inget hörn, utan sitter mitt på boxens front. Golvvärmen i smågrisgömman tillförs via värmekasetter som styrs via en shunt. Värmeelementet i taket styrs däremot manuellt och en smart finess är att värmen i taket kan stängas av individuellt i varje box, samtidigt som det röda ljuset ändå lyser, vilket syftar till att locka smågrisarna in i hörnet.

– Smågrisarna vill ha sina 35 grader, suggan 18. Det tror vi att vi kan åstadkomma med den här smågrisgömman, kommenterar Petra.

Förberett för framtida teknik

Smågrisarna har sin ät- och drickyta bredvid gömman, bakom en grind. Grinden gör utrymmet oåtkomligt för suggan, vilket är en förutsättning för att kunna tilldela foder via nyare teknik.

– Exakt hur vi kommer att tilldela foder till smågrisarna har vi inte bestämt ännu. Helt klart är dock att de inte ska äta eller dricka inne i smågrisgömman, både av hygieniska skäl och att vi vill veta hur mycket smågrisarna äter, säger Petra.

Boxen är förberedd för en framtida installation av miniblötfodersystem för små–grisar, som kan användas för att ge dem mjölknäring de första veckorna och därefter blötfoder anpassat för deras ålder.

Smågrisarnas vattensystem är helt åtskilt från suggornas.

– Kanske kommer det någon intressant produkt i framtiden, som man vill kunna ge via vattnet till bara smågrisarna, funderar Petra.

Suggan har en drickventil i tråget som kan stängas av vid behov. Hon kan dessutom dricka i boxens bakkant.
två varianter på golvdesign

En annan intressant detalj är boxens golv. I Jordbruksverkets föreskrifter L106 anges att det icke dränerande golvet i en grisningsbox ska ”vara en sammanhängande rektangulär yta som spänner över hela boxbredden”. I praktiken innebär detta att det fasta golvet traditionellt sett går från vägg till vägg i boxen, något som Per och Petra menar inte är optimalt. De ville i stället placera spalten längs boxens väggar, med motiveringen att det möjliggör en bättre hygien.
– För att boxen ska fungera optimalt krävs att golvet utformas funktionellt, säger Per.

För att skapa ett funktionellt golv i grisningsboxen har hälften av boxarna inretts med golv enligt L106 och den andra hälften med spalt längs alla väggar. Förutsättningen för undantaget från L106 är att placeringen av spalten utvärderas under två år. Till detta har man ett djur–etiskt tillstånd för försök. Visar det sig att hypotesen om spalt längs väggarna inte håller, är det enkelt att lägga om golvet, då det är uppbyggt av 40 gånger 60 centimeter stora kassetter.
En viktig sak när det gäller golvet är att det är spalt både invid suggans tråg och bredvid smågrisgömman, där smågrisarna ska äta och dricka, allt för hygienens skull.

 

Be Free-boxen med spalt längs väggarna. Brun spalt är gjord av gjutjärn, den gröna är av plast. Hela golvet ligger på glasfiberstavar. Under spalten finns en skrapgång och i gödselkulvertens botten är kylslangar ingjutna. Utifall exempelvis halm eller efterbörd behöver tas ut manuellt lyfter man en av spaltkassetterna med en krok och knuffar ner det i gödselrännan den vägen.
– Vacuumutgödsling var aldrig aktuellt, eftersom vi vill kunna använda rikligt med halm, säger Petra.

Individanpassat foder

I samband med rationaliseringen på Kinsta investerar Per även i en helt ny anläggning för foderberedning, då systemet tidigare var byggt för färdig­foder.

För tilldelning av foder föll valet på en Spotmix, även den från BoPil. Fodret blandas i foderköket och blåses in till avdelningen. Vid nedfallsröret till varje tråg tillsätts vatten till tråget innan fodret blåses fram. För de suggor som föredrar torrfoder kan vattnet uteslutas.

En av finesserna med Spot–mix är att systemet erbjuder stora möjligheter när det gäller att anpassa fodret till varje individ.

– Rent teoretiskt sett skulle vi kunna ge 58 olika foderblandningar i en grisningsavdelning. Men jag gissar att det kommer att landa på att vi använder fem eller sex olika foderrecept till de digivande suggorna, beroende på djurens ålder, kondition och behov, säger Petra, som siktar på att foderjusteringarna kommer att ske via en surfplatta och SmartPigs.  

Tio bästa procenten

Vad rationaliseringen på Kinsta kostat är Per förtegen med. Helt klart är dock att investeringen ska lyfta produktionen flera steg och på så vis ge klirr i kassan. Målet är 28 smågrisar per sugga och år och en placering på WinPig-topplistan inom kort.
– Vad vi än gör ska vi ha en känsla av att vi gör det bra. Vi vill vara bland de tio bästa procenten på allt vi gör, säger Per beslutsamt.

Esplunda Lantbruk

Ägs och drivs av: Per Nilsson med familj.

Var: nordöst om Västerås.

Grisar: 638 suggor i ett tvåveckorssystem i Esplunda Grisen på Kinsta gård. Smågrisuppfödningen är delvis integrerad, 8 500 grisar föds upp som Rapsgrisar till slakt, resten av smågrisarna säljs.

Övrig verksamhet: växtodling på 1 000 hektar, entreprenadverksamhet och uppfödning av köttdjur av mjölkras.

Medarbetare: 14 personer, varav fyra hos smågrisarna och en hos slaktgrisarna.

Aktuellt: rationaliserar smågrisuppfödningen på Kinsta gård, i första hand genom att bygga tre nya grisningsavdelningar
med 60 boxar i varje. Därefter ska gamla stallar med enhetsboxar byggas om till effektiva tillväxtavdelningar.

Petra visar hur djurskötaren vid behov kan fixera suggan, utan att själv komma i kontakt med henne.
– Dagens avelsmaterial tenderar att vara mer på än vad vi traditionellt sett är vana vid. Djurskötarens säkerhet får aldrig äventyras. Här ska människor jobba och trivas, säger hon.
Skyddsgrindarna har modifierats så att suggan i det fall hon är fixerad står mer diagonalt i boxen än invid väggen, allt för att smågrisarna ska komma åt juvret och inte klämmas mot väggen, även om suggan väljer att ligga med ryggen mot smågrisgömman.
Boxen på bilden har fast golv enligt L106.

 

Emma Sonesson
Grisföretagaren