Publicerad 2017-11-24

Vad tar du med dig hem från svinekongressen?

På svinekongressen i Herning deltog ett trettiotal grisintresserade från Sverige. Här berättar några av dem om sina intryck och vad de tar med sig hem till vardagen.

Ulrika Persson, grisföretagare, Hällarps gård, Falkenberg

”Jag slås av att Danmarks grisbransch tycks ha någon form av storebrorskomplex. Det verkar inte ligga så nära tillhands för dem att fråga Sverige om kunskap. Trots att jag lyssnade på flera föredrag om exempelvis lösa suggor i grisningsavdelningen och hur man kan avvänja utan zink, som är ämnen där Sverige ligger i framkant, nämndes bara kunskap från Sverige en enda gång. Till och med på föredrag om utländsk svinproduktion pratar de om grisuppfödning enligt danskt koncept i Polen och Ryssland. En stor stolthet över den danska grisuppfödningen lyser igenom. En annan sak som jag slås av är att täckningsbidraget är med i alla föredrag – vad kostar åtgärden per gris? Så är det sällan i Sverige. Sen kan man ju konstatera att vi i Sverige sprungit före när det gäller djurvälfärd.”

Oscar Nilsson, grisföretagare, Spångboda, Örebro

”Det är alltid trevligt att träffa lantbrukare och rådgivare som känner att de är en viktig del av samhället. Jag var på föredrag om danskarnas nya fodernorm till digivande suggor. Där tyckte jag att det fanns en del att lära. Eftersom det nu finns fler syntetiska aminosyror tillgängliga på marknaden, väljer danskarna att lägga till dem i optimeringen. Det ger en möjlighet att sänka foderkostnaden och samtidigt få ett bra foder. Jag lyssnade även på föredrag om lösa suggor under digivningen. Det förvånar mig lite att danskarna inte hämtar mer inspiration från Sverige på det området. Samtidigt har vi ju i alla år berättat hur dyrt det är, de kanske hittar billigare sätt att göra det på. En inspirerande grej är att lönsamhet skiner igenom i alla resonemang och jag är imponerad av danskarnas fina resultat och produktivitetsutveckling. På vägen till Herning gjorde vi studiebesök i en avelsbesättning där de renrasiga gyltorna fick mellan 17 och 19 fina grisar per kull. Som jag ser det är många grisar per kull inte ett problem, vi är bara i en fas då vi måste lära oss hantera det.”

Cissi Klasson, lantmästarstudent

”Jag tog med mig ett utökat kontaktnät hem. Det ger mig inspiration inför framtiden. I övrigt valde jag att lyssna mycket på marknadsinriktade föredrag, som gav mig bekräftelse på att slutsatsen är korrekt i den snart godkända uppsats som jag och min kursare skrivit. De danska producenterna och branschorganisationerna är väldigt duktiga på att nå ut till media och kommunicera sin produktion. Sverige är nog på gång där, men ”Astrid Lindgren-idyllen” som vissa eftersträvar ska vi nog försöka tvätta bort, och istället visa allt det positiva för djurvälfärden som vår produktion innebär.”

Mimmi Olsson, fodersäljare, Swedish Agro

”Jag lyssnade på många föredrag om foder, bland annat om det kommande förbudet av medicinskt zink. Det var skönt att få bekräftat att vi jobbar åt rätt håll när vi tänker syror, animaliskt protein och mjölkprodukter i avvänjningsfoder, både för hälsan och tillväxten på smågrisarna. Jag fick även bekräftat att det inte bara är innehållet i fodret, utan även mängden och hur man ger det till grisarna som påverkar. Dessutom har exempelvis miljöfaktorer stor inverkan på avvänjningsproblematiken. Det är inga nya saker, men det är skönt att höra att vi är på banan även i Sverige. Jag lyssnade också på ett föredrag om vikten av att inte överutfodra gyltor med protein som var bra, samt ett om tvätt och desinficering, som var en tankeställare.”

 

Emma Sonesson
Grisföretagaren