Publicerad 2017-04-10
Vad är egentligen en lämplig benämning på denna djurkategori? Foto: Emma Sonesson

Någon gång måste väl till och med slaktsvinet slaktas

”I en tid när man på allvar diskuterar hur viktiga orden är och hur viktigt det är att de ord som används vid marknadsföring har en positiv klang, är överlevnadskraften av ordet slaktsvin märklig.” Per Wallgren är professor och chef över avdelningen för djurhälsa och antibiotikafrågor vid Statens veterinärmedicinska anstalt. Foto: Göran Ekeberg

Alla som läst Asterix seriealbum har väl blivit bekanta med termen ”O tempora, o mores” som på svenska kan översättas till ”O tider, o seder”. Och kanske man ska fundera lite på det här med tider och seder. Jag vet inte riktigt hur gammalt slaktsvinet är, men jag tror det är äldre än vad jag själv är, och det är sannerligen seglivat. Jag skulle kunna tänka mig att ordet slaktsvin kom till för att det en gång i tiden lät modernt och effektivt. Ungefär som att facktidningen kom att döpas till Svinskötsel.

Tiderna ändras dock och tidningen bytte så småningom namn för att följa med i språkbruket och för att låta mer positivt. Först blev det Svensk gris med knorr och därefter Grisföretagaren. Slaktsvinet har dock bestått.

I en tid när man på allvar diskuterar hur viktiga orden är och hur viktigt det är att de ord som används vid marknadsföring har en positiv klang, är överlevnadskraften av ordet slaktsvin märklig. Visserligen är gris och svin synonymer, men när en utländsk veterinär som ansökte om svensk legitimation fick frågan om vad det var för skillnad på ordet gris och ordet svin så svarade veder­börande att grisar finns det av båda könen, men svin finns det bara av det ena. Man kan ju för all del undra vilket, men svaret stämmer till eftertanke.

Fjäderfäproducenterna har haft ett liknande dilemma med ordet broiler som ju faktiskt inte låter särskilt positivt om man tänker efter. De har därför döpt om broilern. Först kallades de för slaktkycklingar. Månne hade de tagit intryck av grisproducenterna? Fjäderfäproducenterna blev dock snart varse sitt misstag och numera heter de djur de föder upp matfåglar, vilket ju onekligen låter mycket trevligare. Jag föreslog därför ordet matgris istället för slaktsvin på stämman 2012. Man kan dock konstatera att förslaget inte blev någon succé. Det är väl knappast någon som överhuvudtaget minns detta längre.

Men skam den som ger sig. I höstas när jag var och föreläste på den norska grisstämman blev jag sittandes med en norrman som upplevde samma problem i Norge. Helt plötsligt fick vi en idé, som i sig själv var så enkel att vi inte begrep varför inte vi - eller någon annan - på allvar kommit att tänka på detta tidigare.

Alla vet ju att det heter galtar, gyltor och suggor, eller med ett gemensamt namn avelsdjur. Det är ju också självklart att den som har suggor och säljer de unga grisarna vid 25-30 kilos vikt kallas för smågrisproducenter - det är ju faktiskt precis vad de är. De producerar ju smågrisar.

Varför ska dessa djur helt plötsligt kallas för slaktsvin bara för att de byter boendeform?, De hette ju dessförinnan smågrisar. Vore det då inte både bättre och trevligare och mer lättkommunicerat om de kalla­des för storgrisar när de upphört att vara smågrisar?

Jag föreslår därför att vi tillsammans skrotar ordet slaktsvin och ersätter det med storgrisar. På engelska har man alltid pratat om ”fattening pigs that reach market weight”. Orden slaughter och swine är borta. Men så finns det också engelska grisar av båda könen. Detta gäller ju för övrigt även för svenska, och för all del även för norska grisar.

 

Per Wallgren
SVA